Balsam Konsult

Jag står vid mitt köksfönster och tittar ut över rabatten som är fylld av vita snödroppar. Grannbarnen leker i eftermiddagssolen och jag ler när jag tänker på hur en av dem när hon var liten och arg på sina föräldrar sa till dem att om de var dumma så skulle hon flytta hem till Kerstin. Jag tänker på mitt liv och allt jag gått igenom, allt som format mig till den jag är idag. Och jag tänker att allting är precis som det ska vara. Just nu.

En katt kommer smygande över gräsmattan som ser lite vårvintertufsig ut. Egentligen borde jag ha räfsat den för länge sedan. Men just nu får allting vara precis som det är. En märklig stillhet är i mitt kök. En stund av stillhet mitt i livet som samtidigt flödar runt mig och i mig. Jag bryr mig inte om att fundera över var den kommer ifrån, jag låter den vara som den är. För allting är precis som det ska vara.

Snart kanske något händer som ändrar den balans jag känner just nu. Det får jag ta när det kommer. Om jag inte klarar det själv har jag motvilligt lärt mig att det finns hjälp att få, det enda jag behöver göra är att öppna mig och ta emot. Jag tänker på hur mycket det finns att lära och känner plötsligt en ödmjukhet inför livet. Ju äldre jag blivit och ju mer jag lärt mig desto tydligare blir det hur mycket jag inte ens vet att jag inte vet. Jag är ju bara jag. En människa bland alla andra på jorden. Det känns ganska skönt faktiskt. Liksom befriande. Som om att allting är precis som det ska vara.

Jag kommer att tänka på några välkända rader ur Tomas Tranströmers dikt Romanska Bågar från 1989:

En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen:

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”