Balsam Konsult

Det är vanligt att bagatellisera genom att jämföra. Genom att jämföra oss med andra som har det sämre, som varit med om värre saker än vi själva. På så sätt kan vi slippa smärtan i att se verkligheten som den är. Men då måste vi också stänga en del av våra känslor, en del av oss själva.

Jag talade en gång med en kvinna som berättade att när hon växte upp och var ledsen eller upprörd över något blev hon alltid bemött med kommentaren ”Var glad att du inte sitter i rullstol!” Och eftersom hon faktiskt inte satt i rullstol så lärde hon sig att hon aldrig hade rätt att klaga. Inte över att hon var trött eller hade ont. Inte när hon kände sig orättvist behandlad, inte när hon tyckte att livet var tufft på något sätt. För det fanns ju alltid andra som hade det värre.

Och det är ju sant. Det finns alltid andra som har det värre. Men det tar inte bort det faktum att vi känner det vi känner och att just vi har det som vi har det.

Att hela tiden jämföra med andra är ett effektivt sätt att sätta trycka ner oss själva, att förminska vår rätt att vara den vi är. Ofta är detta en strategi som vi lärt oss tidigt i livet. Kanske hade de vuxna runt omkring oss behov av att själva slippa se vår smärta. Att slippa ta hand om vår ledsenhet eller upprördhet. De försvarade sig själva genom att jämföra och bagatellisera. Och då lärde de oss att vi inte har rätt, eller möjlighet, att känna de känslor som de vuxna inte klarade av att hantera.  När vi sedan själva blir vuxna fortsätter vi att behandla oss själva på samma sätt.

Att bagatellisera genom att jämföra är också vanligt när det gäller sexuella övergrepp. Vi jämför med andra som varit utsatta för grövre och tydligare kränkningar. ”Ett litet tafsande är väl inget att bli upprörd över när det finns de som blivit våldtagna på riktigt?” Eller ”En våldtäkt är väl inget jämfört med vad alla traffickingoffer blir utsatta för?” På så sätt kan vi bagatellisera det vi själva, eller andra, blivit utsatta för.

Istället för att se det som det är: Det finns alltid andra som har det värre och det tar inte bort vår rätt att känna det vi känner. Och att ta det på allvar.