Balsam Konsult

I morgon är det Midsommarafton och i år har jag en alldeles speciell Midsommardröm.

De flesta midsomrar tidigare i mitt liv har jag drömt om den traditionella idyllen för Midsommarafton. Midsommarmat med sill och färskpotatis, dans kring midsommarstången, björklöv och blommor, en lång och ljus kväll tillsammans med familj och vänner. Glädje, skratt och samvaro.

Troligen kommer det att bli så även i år. Men de senaste veckorna har jag upplevt flera olika saker som påverkat mig. Påminnelser om tidens gång, livets förgänglighet och att allt inte går att planera, hur gärna vi än vill. Jag har, av en slump, umgåtts en del med äldre människor. Människor med karriär och familjebildning långt bakom sig, människor med distans och livserfarenhet. Och jag förundrades över deras ödmjukhet och tacksamhet inför livet.

Samtidigt har flera av mina vänner oväntat drabbats av svåra förluster i sina familjer. Helt oförutsägbara förluster av älskade människor som ingen förväntande sig skulle dö så unga. Föräldrar som fått cancerbesked för sitt lilla barn. Plötsligt är det svårt att känna engagemang för diskussioner om brexit, börskurser och fotbollsresultat. Det känns viktigare att fundera över vad som egentligen är meningsfullt i livet. Vad vill jag se tillbaka på och känna mig nöjd över i mitt liv? Vad kan jag känna mig stolt över? Hur vill jag bli ihågkommen av människor som minns mig? Och hur vill jag leva resten av mitt liv?

Jag har ju faktiskt möjlighet att välja det som jag tycker är viktigt och värdefullt. Jag har möjlighet att välja med vilka ögon jag betraktar mig själv och mina medmänniskor. Jag har möjlighet att välja hur jag behandlar mig själv och andra.

Enligt gammal folklig tradition skulle man på midsommarafton plocka sju sorters blommor, lägga dem under huvudkudden och se sin tillkommande i drömmen.

Min Midsommardröm handlar om att vi alla, som vill, ska kunna se vad som verkligen är viktigt för oss och hur vi vill leva våra liv framöver.

Balsam Blogg tar nu sommaruppehåll och kommer tillbaka i augusti. För jag vet redan att det är viktigt och värdefullt för mig att arbeta med, och skriva om, människors växande.