Balsam Konsult

Förra veckan skrev jag om Utmattningssyndrom, det som tidigare kallades utmattningsdepression eller utbrändhet, och hur allvarligt detta tillstånd är. Det är ofta en lång väg tillbaka efter att ha fått diagnosen Utmattningssyndrom. Så vad är det då som behövs för att bli frisk igen?

I den första akuta fasen behövs total kravlöshet och vårdande omsorg. Man behöver sömn och vila. Ofta har sömnproblem uppstått som ett resultat av stressreaktionerna och även om utmattningssyndrom inte enbart går att ”vila bort” behöver man sova mycket för att börja reparera hjärnan och lugna ner alla system i kroppen.

Det behövs näringsrik mat, helst tillagad och serverad av någon som tar hand om den som är sjuk. Ofta har man inte orkat prioritera att äta ordentligt vilket ytterligare har förvärrat tröttheten.

Kroppen behöver fysisk aktivitet för att reducera stressnivåerna. I början räcker det med enkla promenader, gärna i dagsljus. Det kan också vara välgörande med massage och kroppsbehandlingar för att höja oxytocinnivån och få en ökad blodgenomströmning i musklerna som inte fått tillräckligt med syre när kroppen befunnit sig i permanent stress.

Sjukskrivning är ett måste, den som drabbas av utmattningssyndrom kan inte längre arbeta. Det bästa är att ha kontakt med en läkare som är specialist på området, en psykiater. Det är precis lika självklart att anlita en psykiater vid utmattningssyndrom som det är att söka en ortoped vid diskbråck eller en gynekolog vid underlivsbesvär. En psykiater kan också avgöra om, och vilken, medicinering som behövs för att underlätta läkningsprocessen.

Samtalsterapi kan hjälpa till på flera olika sätt. Man kan få redskap för att hantera stressreaktionerna, att fokusera och slappna av. Att lära känna sina fysiska signaler på stress och bli medveten om vad som utlöst dem. Man behöver lära känna sig själv på många olika nivåer. Ofta har man inlärda egenskaper och handlingsmönster som bidragit till att man drivit sig själv in i utmattningssjukdom. Gamla rädslor och värderingar som gjort att man inte förmått sätta gränser. En självbild som sagt att man måste prestera, ta ansvar, ta hand om allt och alla andra, anpassa sig och hålla uppe en käck fasad för att duga. Ofta finns det lagrad sorg efter obearbetade förluster eller lagrad vrede efter obearbetade kränkningar och övergrepp.

I terapin kan vi se oss själva utan att värdera eller döma. Och det är först när vi kan se hur det ÄR som vi kan förstå och välja andra och nya sätt att förhålla oss till livet. Nya sätt som inte driver oss i sjukdom utan låter oss leva och njuta av livet. Som ger oss kraft att ta kommandot och förändra det som behöver förändras för att vi ska kunna leva fullt ut.