- När tillvaron trasslar -
Ojojoj, så skönt! Jag sitter hos min fotterapeut och njuter när han masserar mina fötter. Det känns som om oxytocinet strömmar från fötterna upp i resten av kroppen och jag känner mig mer och mer avslappnad.
Fysisk beröring är livsviktigt. Små barn som lämnas utan beröring och kroppskontakt förtvinar och dör. I vår flock stärker vi sammanhållningen genom att beröra och ”putsa” varandra. Vi ger en kram, plockar bort ett hårstrå från den andres tröja, låter handen vila på den andres arm. I en kärleksrelation är fysisk beröring central och en av de första hemuppgifterna man får av en parterapeut brukar vara att hålla om varandra fysiskt.
I skolan kan lärare vittna om att stämningen i klassen blivit lugnare när barnen börjat med massageövningar. Det känns inte naturligt att slå eller mobba någon som man just fått massage av.
I äldrevården används husdjur för att tillgodose patienters behov av beröring. Den mjuka kontakten mellan den åldrade handen och djurets lena päls lugnar och gör gott.
Idag är det fler och fler människor som bor och lever ensamma. Ofta självvalt, ibland inte. Jag har en allmän känsla av att många längtar just efter fysisk beröring, just bara för att det är ett djupt mänskligt behov. För en tid sedan när jag stod och väntade på bussen och inte tänkte på något speciellt kom en äldre tant fram till mig. Vi hade pratat vid några tidigare tillfällen men den här gången sa hon: ”Skulle du bli arg på mig om jag ber dig om en kram?” Jag blev lite förvånad. ”Nej, verkligen inte” svarade jag och kramade om henne.
Tänk att det kan få vara så enkelt. Att vi kan be om det vi behöver. Och få det.