Balsam Konsult

För en tid sedan upptäckte jag ett litet sår på huden. Eftersom det satt på ett, tyckte jag i alla fall, pinsamt ställe så bestämde jag mig för att ta hand om det själv för jag ville helst inte visa det för någon annan. I början verkade det gå bra men plötsligt blev det rött och ömt och infekterat. Den senaste veckan har jag varit på sjukhuset nästan varje dag för att få såret rengjort och omlagt så att det kan läka.

Det slog mig att känslomässiga sår fungerar på samma sätt som fysiska sår. Om vi, eller någon annan, bara snabbt täcker över för att slippa se det så kan det kanske verka läkt på ytan. Men under ytan kan det växa som en böld som gör ont bara någon råkar nudda vid den.

I mitt arbete som samtalsterapeut möter jag ofta sådana gamla, infekterade känslomässiga sår. Det kan handla om övergrepp, mobbning eller att ha växt upp i en dysfunktionell familj. Eftersom detta varit skamligt för omgivningen har de vuxna kanske låtsats som om att såret inte fanns. Det kan ha handlat om att känna sig ensam, annorlunda eller mindre värd. Det kan handla om att vi blev utsatta för orimliga förväntningar eller krav med tanke på vår ålder. Om detta negligerats av de vuxna som hade ansvar för oss kan det resultera i känslomässiga sår. Dessa sår kan finnas kvar i oss som vuxna. Även om såren inte syns så finns de under ytan och gör ont när vi blir påminda om dem. När vi hamnar i en situation som nuddar vid de gamla smärtsamma känslorna så gör det ont. Vi kanske börjar undvika sådana situationer och på detta sätt begränsas vi i våra liv.

Precis som med fysiska sår behöver vi öppna de känslomässiga såren genom att prata om dem. Vi behöver varsamt göra rent genom samtal och övningar. Såren kommer då äntligen att kunna läka underifrån. Kvar blir kanske ett ärr som påminner om vad vi gått igenom. Men ärret gör inte ont och kommer att blekna naturligt med tiden.